2026-06-30
Slobodan tar med sig driftens blick till Driftklart
Slobodan styrka ligger i kombinationen av ingenjörsmässig förståelse för energi och flöden – och många år i drift, där lösningar inte bara ska fungera på papperet. De måste fungera i produktionen också.
När Slobodan börjar på Driftklart som underhållsingenjör, med sitt första uppdrag hos VA Syd, kommer han in med en erfarenhet som är svår att läsa sig till. Han har stått i industrimiljöer där värme, kyla, el, pumpar, pannor och människor måste samverka. Han har arbetat när något krånglar, när tiden är knapp och leveransen ändå måste fortsätta. Det är kanske där man bäst förstår vem han är.
Slobodan växte upp i centrala Bosnien, i forna Jugoslavien. En industristad med berg nära inpå, skidåkning på vintern, sport och skola, ett liv som han själv beskriver som normalt, nästan lyckligt i sin enkelhet. Han spelade volleyboll, och utforskade sitt närområde, vilket väkte den tekniska människan i honom.
Det tekniska intresset kom tidigt. Efter grundskolan började han på ett elektrotekniskt gymnasium och senare studier i Belgrad, på en universitetsutbildning med industriell inriktning. Livet flöt på och det fanns en förutsägbarhet och en riktning. Sedan kom kriget.
Det är en sådan punkt i en människas berättelse som är så omvälvande att ord inte räcker till. Han var student, ung, mitt i livet, och samtidigt började landet omkring honom falla sönder. Familjen blev kvar. Själv skickades han vidare. Om något skulle hända där nere, skulle någon i familjen behöva överleva. Så blev Sverige den plats där livet fick börja om, först i Växjö, sedan i Gislaved. Inte enligt plan , utan mer som som en nödvändighet som skulle bli lyckan.
Han kunde inte svenska när han började söka arbete. Men han kunde arbeta. Han knackade på dörrar till fabriker, berättade att han var frisk, stark och ville ha jobb. Och han fick jobb. Flera, till och med. Det första blev i tillverkningsindustrin, med produkter och komponenter till bland annat möbler och hjälpmedel. Robotsvetsning, rörbockning, kapning, produktion. Det var handfast, konkret. Man lärde sig genom att göra.
Det är lätt att romantisera sådana resor i efterhand, men Slobodan gör inte det. Han beskriver snarare arbetet som en grund. Något nödvändigt för att bygga något att stå på. På kvällarna kompletterade han sin utbildning på gymnasiet. Dagarna gick till industrin. Hemma fanns familjen och så småningom två barn. Pengar ska tjänas, räkningar betalas, ett liv byggas.
Som han själv uttrycker det:
“Man måste ha en bra grund för att fortsätta växa.”
Den meningen säger mycket. Inte högtidligt. Inte dramatiskt. Bara sant.
Under åren i Gislaved arbetade han också i härdningsverkstad, där han fick en djupare förståelse för metallers egenskaper.
Efter tio år i industrin tog han nästa steg. Familjen hade en liten stuga i Halmstad, det var dags att bege sig till en större stad. Där började han studera energi och samhälle på högskolan. Det var, som han säger, en mycket bra känsla att komma igång med den delen av livet. Han arbetade på helgerna, hade familj och ansvar, och tog sig igenom tre år utan någon riktig semester. Praktiken gjorde han på Halmstad Energi och Miljö. När utbildningen var klar gick övergången snabbt: examen på torsdagen, arbete på måndagen.
Sedan blev han kvar där i många år.
På Halmstad Energi och Miljö började han som drifttekniker, bland annat inom avfallsförbränning och senare flisförbränning. Med tiden fick han driftledande roller. Det innebar ansvar för anläggningar där värme och kyla inte är abstrakta begrepp, utan samhällsviktig funktion. Något ska levereras. Varje dag.
Det är här hans yrkesidentitet blir tydligast.
“Mest intressant var felsökning – när saker börjar krångla och man måste lösa det på bästa möjliga sätt.”
I den meningen ryms mycket av det som gör honom relevant för Driftklarts kunder. Felsökning handlar inte bara om teknik. Det handlar om prioritering, säkerhet, erfarenhet och lugn. Om att kunna se både detaljen och helheten. Om att förstå flöden, tryck, temperatur, underhållsbehov och produktionskrav samtidigt.
Han har också varit med i förändringsarbete där energiproduktion tagit steg bort från fossila bränslen och mot biobränslen. Inte som den som står längst fram i varje projektpresentation, kanske, men som en del av driften – den funktion som vet hur anläggningen faktiskt fungerar och vad som krävs för att en ombyggnad ska bli hållbar i praktiken.
Det perspektivet är viktigt. För ibland avgörs ett projekts långsiktiga kvalitet inte av den stora idén, utan av de små frågorna: går pumpen att serva? Finns det plats att komma åt? Hur påverkas drift och underhåll när anläggningen väl är i gång?
Slobodan återkommer till just detta. Att projekt, konstruktion och drift behöver mötas tidigare. En konstruktör kan göra en tekniskt korrekt lösning, men om ingen har tänkt på hur underhållet ska utföras i verkligheten uppstår problem senare. Trånga utrymmen. Svåråtkomliga ventiler. Pumpar som placeras på ett sätt som ser rimligt ut på ritningen, men inte i vardagen. Där har han en tydlig blick. Inte kritisk för kritikens skull, utan praktisk. Det kan bli bättre. Och om rätt människor pratar med varandra i tid, blir det ofta bättre.
Säkerheten finns också starkt närvarande. I intervjun berättar han lågmält om en situation som kunde blivet en olyckla. Slobodan ingrep. Det blev ingen stor berättelse på arbetsplatsen, inget han verkar ha gjort något väsen av. Men hans slutsats är enkel: att rädda liv är det viktigaste.
Det säger något om hans sätt att vara. Ansvar utan stora ord. Han beskriver sig inte som någon hjälte. Bara en vanlig människa som vill utvecklas vidare.
Och det är kanske just där porträttet landar.
Hos Driftklart blir Slobodan en underhållsingenjör med ovanligt bred erfarenhet: från industriell produktion och materialförståelse till energisystem, driftledning, underhåll och praktisk problemlösning i komplexa anläggningar. I uppdraget hos VA Syd tar han med sig många års erfarenhet av att få tekniska system att fungera, men också något mer svårmätbart: tålamodet hos den som byggt upp sitt liv steg för steg.
Slobodan kanske tillhör den typen av av ingenjörskap som industrin behöver mer av. Inte alltid störst i orden. Men stabilt, närvarande och användbart där det verkligen räknas.




%20tumb.jpg)





