När Axel analyserar hur skydden i ett elnät ska samverka, börjar han ute i anläggningen. Där kontrollerar han hur anläggningen faktiskt ser ut och jämför underlagen med hur anläggningen faktiskt är uppbyggd och följer sambanden mellan kablar, ställverk, transformatorer och laster. Först därefter bygger han simuleringen. Som konsult på Driftklart arbetar han fortsatt med E.ON och tar med sig erfarenhet från både startups med prototypmiljöer och komplexa industrinät.
En anläggning, bit för bit
På Perstorp arbetade Axel som teknisk specialist nära projektledaren i ett stort industriprojekt. Det handlade om högspänning, med ett inkommande ställverk på 20 kilovolt och ett komplext elnät där allt hänger ihop. En viktig del av Axels arbete var att se till att skydden i elsystemet fungerade tillsammans på rätt sätt. Det bidrog till en tryggare och stabilare drift.
För att analysera nätet med större precision tog Axel simuleringsverktyg som verksamheten inte hade använt tidigare. Han byggde successivt upp en detaljerad digital modell. Kabeldata, längder, transformatorer och laster lades in. Därefter kunde ett tiotal olika driftlägen prövas och jämföras.
Modellen gav tydliga resultat, användbara rapporter och bättre underlag för frågor om exempelvis driftomläggningar och kapacitet. Verktyget kom också till användning i fler projekt. För Axel blev arbetet en ovanligt djup resa in i en och samma tekniska miljö.
”Jag kan den anläggningen i sömnen nu.”
Det låter lättsamt, men bakom formuleringen finns många timmars systematiskt arbete. Axel nöjer sig sällan med att förstå den enskilda komponenten. Han vill veta vad den är kopplad till, vad som påverkas längre bort och hur helheten förändras när förutsättningarna ändras.
Fördjupningen har ett tydligt mål: att ge kunden ett beslutsunderlag som fungerar i den verkliga anläggningen.
När den försiktige reste till andra sidan jorden med sin vän
Det finns en sorts nyfikenhet som går att spåra tillbaka till uppväxten i Bara utanför Malmö. Som barn utforskade Axel och vännerna varenda del av byn, bokstavligen. De letade sig in bakom brandgångar och ut i hörn och troligen områden som skulle klassas som skyddsobjekt. Allt skulle utforskats. Ett stort fritidsområde vid namn Bokskogen blev också en tillflykt för honom med sina vänner.
Vägen till ingenjörsyrket var inte utstakad i tidig ålder. Efter gymnasiet på S:t Petri var Axel intresserad av att se världen och därför reste han tillsammans med en vän till Nya Zeeland i ett halvår. Nya Zeeland blev det delvis för det var ungefär så långt bort man skulle kunna komma och för att Sagan om ringen hade spelas in där. När pengarna började ta slut arbetade de nio veckor på en kiwiplantage och bodde enkelt i en stuga ganska långt från civilisationen. Detta tillsammans med andra likasinnade unga resenärer.
Resan blev också ett tillfälle att tänja på den egna försiktigheten. Axel hoppade fallskärm provade forsränning och gjorde ett bungyjump som han uppskattar till ca 150 meter. Fallskärmshoppningen skulle han kunna göra om. Bungyjumpet beskriver han som ren skräck. Han tror att han svimmade under fallet, eftersom nästa tydliga minne är att han vaknade till i den första studsen.
Berättelsen handlar om att risklust och försiktighet och mod kan finnas samtidigt. När Axel väl bestämmer sig för att undersöka något vill han gärna ta reda på vad som finns på andra sidan.
Fascinationen av att se världens största maskin
Redan under gymnasiet hade Axel mött teknik i en annan skala. På en skolresa till CERN fick klassen gå ner i tunneln till partikelacceleratorn. Ringen under marken var så stor att dess krökning knappt gick att uppfatta. Ändå var det under månaderna på Nya Zeeland som beslutet att bli ingenjör tog form.
Till en början övervägde han nanoteknik, delvis för att det lät tekniskt svårt. En vecka före sista ansökningsdag bytte han spår. Elektroteknik verkade roligare – mer konkret, mer storskaligt och närmare de samhällsfrågor som intresserade honom.
På Lunds tekniska högskola fick Axel möta hela bredden, från kretsar och datorer till radioteknik och signalbehandling. Till sist valde han inriktning inom energi och miljö och hittade hem i elkraften. Själv beskriver han elsystemet som världens största maskin; ett sammanhängande system där allt ska samspela vid 50 hertz. Det kräver förståelse både för den enskilda komponenten och för systemet som den ingår i.
När idéer får byggas
Under examensarbetet på Elonroad i Lund mötte Axel en spännande ingenjörsmiljö. Företaget utvecklar en laddlösning där fordon kan laddas automatiskt via en skena i marken, under körning eller när de står stilla. Axel arbetade med hur tekniken kunde användas för stationär laddning av kommersiella fordon, bland annat vid en Bring-terminal.
Det som gjorde starkast intryck var tempot mellan tanke och handling. Organisationen var liten, ansvaret stort och vägen från diskussion till fysisk lösning kort.
”Hade man en idé så byggde de prototyper och testade den på plats.”
Axel gillade friheten under ansvar, det egna initiativet och hur ingenjörerna kunde resonera sig fram till en lösning och sedan pröva den. Samma mentalitet går att känna igen i hans senare beslut att söka upp ett nytt analysverktyg när arbetet krävde det.
Ett nytt sammanhang på Driftklart men med samma fokus
Under fyra år på WiseGate gick Axel tidigt in i kunduppdrag tillsammans med seniora konsulter. Ansvar kom snabbt. Han beskriver den första tiden som intensiv, men också som en period med skickliga mentorer och en brant utvecklingskurva.
I arbetet för E.ON har han bland annat rört sig i miljöer med lågspänning, ritningar, ombyggnader och lösningar som behöver förankras i den befintliga anläggningen. Ritningar och dokumentation berättar en del, men inte alltid hela historien. Då behöver ingenjören gå ut, följa kablarna, förstå funktionen och hitta en lösning som både kan genomföras och förvaltas. Det arbetet fortsätter Axel med i dag, nu som konsult – elingenjör på Driftklart.
Kontakten med Driftklart växte fram genom tidigare kollegor. Det som lockade var den öppna stämningen, gemenskapen och kunskapsutbyte mellan konsulterna samt förankringen i Malmö.
Axel lämnar inte sin inriktning. Han får ett nytt sammanhang för att fortsätta utvecklas inom den, tillsammans med kollegor som gärna delar erfarenheter och hjälper varandra vidare.
Från laddskenan i marken till fjärrvärmeanläggningen och det maskade högspänningsnätet återkommer samma rörelse.
Axel går nära detaljerna, men stannar inte där. Han följer sambanden tills delarna blir ett system och modellen går att omsätta i verkligheten.
Det är också där hans arbete börjar: inte i en elegant modell eller ett färdigt svar, utan ute i anläggningen. I verkligheten.
senaste nyheter
%20tumb.jpg)
